När jag va liten, sådär en sju år började de flesta ungarna i min klass mobba mig. Ordet mobba låter så ynkligt men i alla fall. Jag hade verkligen inte fler vänner än fingarna på en hand och jag mådde verkligen jättedåligt. Jag blev utfryst och ungarna slog mig.

   När vi alla började fyran flyttade en ny kille till vårat samhälle och började i min klass. Det va då mardrömmen började. Han började slå mig och var verkligen så hemsk som man inte kan föreställa sig att en unge kan vara, han fick med dom andra ungarna i klassen och mina få vänner försvann mer eller mindre. Jag blev puttad nerför en betong trappa en gång och en annan gång bröt han min arm.. Det upphörde när han flyttade i slutet på sjuan och mitt liv blev ganska normalt. Så normalt det nu kan bli. Nu går jag i tvåan på gymnasiet och jag har inga problem med kompisar och det är jätteskönt!

Men i dag när min lillasyster kommer hem från skolan och är jätteledsen för att några hade varit elaka och fryst ute henne så blev jag så arg! (Det är inte första gången någon är elak mot henne men det har aldrig varit fysisk mobbning innan) Jag vet fortfarande inte vad jag kommer göra när jag träffar på dom ungdjävlarna! Det är som att all min ilska bubblar upp igen, allt som har har drömmt om att göra på dom som har varit elaka mot mig men som jag aldrig har vågat, allt det hade jag sån jävla lust att göra på dom som va elaka mot MIN lillasyster.

   Hjälp min snälla någon, jag vet inte vad jag ska göra! Jag tycker så in i norden synd om henne för att jag vet hur hon har det. Jag kan ju säga att det inte hade förvånat mig om jag kommer på mig själv med att skälla ut dom ungarna en vacker dag. Jag är inte precis den som håller inne med vad jag tycker längre. Nä fy för den lede! Jag hoppas att om någon läser detta som känner sig träffad för att ert barn eller kanske du själv mobbade, att ni skämms. Mobbing är det äckligaste man kan hålla på med om man inte räknar med barnporr och våldtäckt och mord.. Ta till er och lär er läxan. Så många barn lider i skolan, det är bara vi som är runt omkring som kan göra något, då menar jag, familj till mobbare och offer, lärare och elever runt omkring.

Ja nu ska jag inte prata mer om det.. Själv vandrar jag fortfarande runt i min bubbla har läst två tredjedelar av "ljudet av ditt hjärta" -"Eclipse" Och jag började igår. Ja, jag säger ju att jag är besatt;)

Men nu ska jag gå ner och koka lite te till min uprörda mage. Ibland, inte ofta så blir jag så förbannad att jag spyr. SÅ arg blev jag i dag.. Har inte fått i mig nått sen dess så det är väl på tiden nu. Hejsvejs!