När jag va liten, sådär en sju år började de flesta ungarna i min klass mobba mig. Ordet mobba låter så ynkligt men i alla fall. Jag hade verkligen inte fler vänner än fingarna på en hand och jag mådde verkligen jättedåligt. Jag blev utfryst och ungarna slog mig.

   När vi alla började fyran flyttade en ny kille till vårat samhälle och började i min klass. Det va då mardrömmen började. Han började slå mig och var verkligen så hemsk som man inte kan föreställa sig att en unge kan vara, han fick med dom andra ungarna i klassen och mina få vänner försvann mer eller mindre. Jag blev puttad nerför en betong trappa en gång och en annan gång bröt han min arm.. Det upphörde när han flyttade i slutet på sjuan och mitt liv blev ganska normalt. Så normalt det nu kan bli. Nu går jag i tvåan på gymnasiet och jag har inga problem med kompisar och det är jätteskönt!

Men i dag när min lillasyster kommer hem från skolan och är jätteledsen för att några hade varit elaka och fryst ute henne så blev jag så arg! (Det är inte första gången någon är elak mot henne men det har aldrig varit fysisk mobbning innan) Jag vet fortfarande inte vad jag kommer göra när jag träffar på dom ungdjävlarna! Det är som att all min ilska bubblar upp igen, allt som har har drömmt om att göra på dom som har varit elaka mot mig men som jag aldrig har vågat, allt det hade jag sån jävla lust att göra på dom som va elaka mot MIN lillasyster.

   Hjälp min snälla någon, jag vet inte vad jag ska göra! Jag tycker så in i norden synd om henne för att jag vet hur hon har det. Jag kan ju säga att det inte hade förvånat mig om jag kommer på mig själv med att skälla ut dom ungarna en vacker dag. Jag är inte precis den som håller inne med vad jag tycker längre. Nä fy för den lede! Jag hoppas att om någon läser detta som känner sig träffad för att ert barn eller kanske du själv mobbade, att ni skämms. Mobbing är det äckligaste man kan hålla på med om man inte räknar med barnporr och våldtäckt och mord.. Ta till er och lär er läxan. Så många barn lider i skolan, det är bara vi som är runt omkring som kan göra något, då menar jag, familj till mobbare och offer, lärare och elever runt omkring.

Ja nu ska jag inte prata mer om det.. Själv vandrar jag fortfarande runt i min bubbla har läst två tredjedelar av "ljudet av ditt hjärta" -"Eclipse" Och jag började igår. Ja, jag säger ju att jag är besatt;)

Men nu ska jag gå ner och koka lite te till min uprörda mage. Ibland, inte ofta så blir jag så förbannad att jag spyr. SÅ arg blev jag i dag.. Har inte fått i mig nått sen dess så det är väl på tiden nu. Hejsvejs!

 

Åsa, Jens & Linus

24 augusti 2010 20:17

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag håller med om att det är det absolut vidirgaste man kan göra. Hade ingen aning om detta. Fick en klump i magen och känner gråten i halsen. Förstår inte hur man kan göra så mot någon, hur de kan leva med sig själva?! Jag hoppas verkligen att A står på sig och att hon kan få hjälp av er att gå till botten med detta. KOntakta skolans rektor! Med detta vill jag verkligen säga att jag tänker på er, framförallt Alice som lever i detta nu... men även att jag tycker att du är en väldigt stark och mogen tjej Lisa som har tagit dig ur detta och kan vara öppen med vad du varit med om. För mig är det helt overkligt hur man som människa kan beté sig så. Egentligen skulle ni kontakta barnens föräldrar, vet att Paula skulle kunns göra det och tycker verkligen att hon ska göra det.
Iaf, ge Alice en STOOOOR kram från oss.. och en STOOOR kram till dig Lisa

Lisa

27 augusti 2010 13:33

Jag vet inte heller riktigt vad jag ska säga. Jag vill att hon ska vara stark och det är hon också men kanske inte tillräckligt? Jag har lät mig leva med mina minnen och även om det är äckligt hemskt så har jag faktiskt kunnat stå på egna ben i skolan mer än vad jag kanske kunnat göra med kompisar. Jag har faktiskt lärt mig att ignorera och att acceptera. Man blir trots allt starkare i sig själv när man har kommit så långt i sin "process". A har fått en bamsekram! och tack Åsa. Det är skönt att det är någon som håller med mig

 

Elina

17 september 2010 10:25

Mobbning är verkligen vidrigt och det kan faktiskt ta livet av många :S man mår jättedåligt av det, fatta så mycket bra man skulle kunna må om inte någon alltid skulle hålla på att haka upp sig på en.... det är svårt att få de som mobbar att sluta men oftast mår de själva dåligt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och funderar.. vilket jag i o för sig gör för det mesta.. Idag är jag lektionsfri vilket betyder egen studietid. Som verkligen behlvs.. Jag har 52 frågor i pedagogik som jag måste göra, suck!  När man har saker att göra så gör man dem naturl...

www.loklisa.bloggplatsen.se   Kolla in och se mina bilder och min lilla berättelse från dagarna! Det är min tågblogg för er som inte visste det.     /Lisa Svärd ♥ ...

Har ni sett det nya höstmodet? Jag är mållös! Jag älskar alla jordnära färger, kan det då bli bättre när alla affärer svämmar över i naturfärgade kläder? Nepp, absolut inte! Jag mår som fisken i vattnet.   /Lisa Svärd ♥ ...

Efter en helg i lokstallet så är man rätt slut i kroppen, dagen igår målade jag en tågvagn och idag har jag räffsat. ....ont i ryggen. I alla fall så kretsar det mesta runt tågdagarna nu. Det ska verkligen bli så jäkla kul! Det är fortfarande rätt my...

Oj.. Ja det va ett tag sen det blev ett inlägg. Jag antar att jag inte är så duktig på att dela med mig som jag kanske vill vara och försöker vara ibland. I alla fall så var resan till Finland helt otroligt jobbig. Jag hatar att åka bil, sova på båte...