Gårdagen blev inte så händelselös som jag hade förväntat mig. På kvällen när mamma kom hem från jobbet ville min lillasyster åka och rida sin foderhäst hos kusinerna. Och lägligt så skaffade dem sig en valp i lördags så då kunde man ju inte hålla sig hemma.

Åh har var bedårande lilla Nisse! Så jävla söt och rolig! Under tiden Alice red, vilket tog ca två timmar, så gosade Fanny och jag med bebisen. Vilket litet busfrö.

Foto: Pia Mela

Detta är hos uppfödaren, den lilla svarta var det jag träffade igår.

   Foto: Pia Mela

 Nisse på upptäcksfärd i trädgården.

I dag har Alice jag jag sims-dag. Låter urtrist jag vet och kanske en aning tramsigt men så jävla kul det är!

Vi kommer ha en lång och trevlig dag framför oss!

Hoppas ni får det också.

/Lisa Svärd ♥

Vad
Är Livet? Moln Som Fara

Rop,
Som Inga Röster Svara

Intet
Verkligt, Är Oss Givet

Ty
En Dröm, Är Själva Livet

Själva
Drömmen Drömmar Bara

Vem ärver ej av sin hembygd drag

och den som lyss som liten slarv

Till skogens dån får annat arv

än den som föddes vid en gata

/Lisa Svärd ♥

Så här vill jag lösa mitt problem med rubriker. Jag kom på att det är många som använder de första orden i inlägget som rubrik vilket jag tycker är snyggt så jag kan också.

Jag har egentligen så mycket att berätta, små onödiga saker som är lite kul och viktiga för mig. Det va ju ett tag där när jag inte bloggade alls, jag tror det beror på skolpressen vi har haft under den senaste tiden. Jag hade så mycket att jag hade seriösa problem med att sova (vilket är väldigt ovanligt för min del), samtidigt som jag har sjuk prestationsångest för skolarbeten. Mamma brukar säga att jag har för stora krav på mig själv och att jag kanske ska ta o sänka dem lite. Men om jag gör det så är jag rädd att tappar hela skolmoralen och skiter i skolan totalt och det vill jag verkligen inte. Men som tur är har jag tio sköna lugna veckor framöver som är för min skull. Jag kan med gott samvete känna att jag är värd ett sommarlov. Härlig känsla.

Jo till de där onödiga sakerna som har hänt mig under den tiden då bloggen stod stilla. Hehe.. I alla fall så kan jag ju tala om att jag älskar converse. Jag har väldigt breda fötter och har en halux vagus (stavning?) på varje fot vilket hindrar mig ifrån att använda vilka skor jag vill, så tack gode gud för den skänk från ovan som converse är. Jag har (hade) två par vita och ett par svarta och så åkte vi och skulle handla skolavslutningskläder till lillasyster. Vi kommer in på en outlet för märkeskläder och jag ser att det står CONVERSE 500:- och genast slår mitt hjärta en volt. Jag har en favoritfärg som slår allt annat och det är brunt, eller egentligen liknande naturfärger men jag har letat efter bruna tygconverse i över ett år men alla skoaffärer säger att de inte säljs i Sverige och att jag måste beställa på allstar.com men det har jag dragit mig lite för, feg som jag är. I alla fall så kommer jag fram till alla lådor med skor och ser att det står chocolate på kartongerna och pulsen börjar slå hårdare. Det är bruna!! Och det finns i min storlek.. Jag tar och provar vänsterskon och i min iver så provar jag inte högerskon. När vi betalat och kassören tagit av tjuvlarmet så ska vi gå mot utgången och så tjuter det i "tjuvlarms indikatorerna" och vi får gå till kassan och plocka bort ett till tjuvlarm från den andra skon. Inte en enda gång tänker jag på att det kanske rör sig om två vänster skor.

När vi kommer hem och jag ska testa mina skor så ser jag det, mycket riktigt ligger där två vänsterskor i kartongen. Jag ringer till affären och tänker att det får bära eller brista men jag föreslår att de ska skicka de båda högerskorna till mig på posten för jag hade ingen lust att åka tre timmar i bil tur och retur för att de hade klantat sig. En kassör ska kolla att det är en höger- och en väster-sko och att de har samma storlek och att båda skorna har samma storlek som står märkt på kartongen. Detta sa jag till killen jag pratade med och jag blev lite smått förvånad när de sa att de ville ta min adress och nummer så att de kunde skicka skorna. Några dagar trillade det in två par högerskor så nu har jag fem par converse och två par bruna! Kan ni förstå min lycka? Nä, inte jag heller egentligen. Ett av de bruna paren ska jag spara tills det andra paret gått sönder.

Så kanske jag ska ta och kommentera min lilla vovves skendräktighet. Öh, nej hon är inte dräktig på riktigt men det är då allt riktigt läskigt när hon går runt och bär på alla sina gosedjursvalpar och gräver i golvet under sängen och läcker mjölk ur spenarna.. Men det sägs att det är vanligt så jag tänker inte oroa mig. Jag tycker mest hon är söt när hon är så mammig, jag bävar dock för den stora depressionen som kommer sen när hon förstår att hon inte har några valpar. Fröken latmask vill heller inte gå några längre rundor, nog för att hon aldrig velat det men nu lägger hon sig ner på marken och vägrar att resa sig om man inte vänder håll. Så, vi har kompromissat lite om det där Ellen och jag. Om vi går till lokstallet fler gånger om dagen och om vi leker på gräsmattan så hon blir helt trött så ska inte jag släpa med henne på rundorna som ligger på 3-4 km. Hoppas att det går över snart. Hon har till och med grävt ett gryt i utkanten av trädgården, alltså då menar jag ett rejält hål som hon försvinner ner i. Och för er som har sett Ellen vet att det inte är någon liten tjej som tar sig ner i hålet.

Pappa vill att vi fyller igen hålet men jag tycker så synd om Ellen då, hon har ju gjort det till sina valpar så dem kan bo där.. Även om hon inte får vara i hålet så behöver man ju inte fylla igen det, de kan man göra sen när hon har fjantat klart.    

Oh jag måste ju berätta om den lilla fågelungen vi hittade ute när regnet öste ner i torsdags. Han va så liten och kunde inte flyga. Jag vet att man inte ska ta upp djurungar.. Jag läste att fågelföräldrarna matar honom ändå även om han sitter på marken och då fick jag dåligt samvete för den lilla parveln dog i mina händer sedan, ett dygn senare. Men å andra sidan så hade han in te överlevt ute på marken eftersom vi har så sjukt många katter i grannskapet och han hade definitivt blivit uppäten. Så han dog torr och trygg i sin lilla kartong med mat i magen. Jobbigt de där men det är väl naturens gång tyvärr.

Fotot är taget med iphonekamera därav den eländiga kvalitén. men han var så snäll och söt! Han hette Bengan Mes då vi tror han var en blåmes. Idén till namnet fick vi av pappa som hade en tam fiskmås när han var lite som helle Kalle Mås. Jag lät till och med fågelbebisen vara hos Ellen en stund, riskfyllt jag vet men jag tänkte på hennes mammainstinkter som är på topp just nu. Grejen var den att hon luktade på honom försiktigt sedan slickade hon på honom så han blev helt tuffsig men hon tog honom på sätt och vis till sig även om han var tvungen att vara i kartongen mestadels av tiden. Hon blev ledsen när han dog, det systes nästan på henne. Lustigt det där med folk som säger att djur inte har känslor eller ingenting förstår. I så fall har jag en hyperintelligen hund för hon förstår allt.

Nu så här i efterhand kanske jag borde döpt detta inlägget till "Allt onödigt" men jag ville ju bryta trenden av tråkiga rubriker så jag låter det vara.

Ha en underbar dag!

/Lisa Svärd ♥

Varför känns det så meningslöst med rubriker? Jag gillar dem verkligen inte. Så skriver man en rubrik och sedan kommer man på att man vill skriva något helt annat. Jag har en liten idé om hur jag ska slippa dem och ändå att det inte ser helt misslyckat ut. Jag lägger ett inlägg snart om det.

I dag är det första sommarlovsdagen, blir lite förvirrad. Jag borde ha varit i skolan i dag känns det som. Mina betyg har förresten kommit ut på vårat skolnätverk nu så nu ser jag hur duktig jag har varit *host*.. Men jag är nöjd och det är väl de som räknas. Av 20 avslutade kurser så har jag ett G, fem VG och fjorton MVG. Känns rätt skönt att kunna slappna av nu under lovet för känner jag mig själv rätt så kommer jag köra skoningslöst hårt nästa läsår.

Nu ska jag spåna vidare på de där med rubriker..

/Lisa Svärd ♥

Så, hehe.. Sommarlov! Vad ska man säga? Jag vet inte, de känns fortfarande som att jag ska till skolan i morgon. Hm.. konstigt de där.

Helgen bjöd på vistelse i lokstallet, igår som öppet-hus-are. Vi hade några besökare men inte så många som vi kanske hade velat ha, men å andra sidan så annonserade vi ju heller inte. Lite info på min tågblogg, de va allt. (www.loklisa.bloggplatsen.se) Där kan ni även titta in och titta på tågbilderna jag har tagit idag. Jag lägger upp lite bilder här också men inte så tågrelaterade.

På tal om skolavslutningen förresten, så va den toppen! Tänker inte klaga på regnet faktiskt, jag gillar regn. Linnea OCh Lollo sjöng i kyrkan och det va med nöd och neppe som jag kunde hålla tårarna borta. Jag som är ett stort fan av Linnea va helt överväldigad när hon sjöng turning tables med Adele. Så jävla vackert! Linnea, du ska ha en eloge för ditt härliga framförande och bara för att vara du! Många konstiga bilder tog Elin också, hon skulle skicka dem men det blev något krångel.. Jag kanske lägger upp någon sen nån gång.

I morgon ska jag bara njuta av att ha tråkigt! Något som är väldigt underskattat i Sverige. Jag gillar att ha tråkigt, tror jag är en enstöring lite.. Fast Ellen går dit jag går så helt ensam blir jag ju aldrig.

Kom o tänka på ett ordspråk som min lillasysters rektor sa på Alices skolavslutning i ett tal. "Du är en del av andras upplevelse" Det är något jag tycker att man ska ta till sig för det va det vettigaste jag har hört på länge! Det ska bli mitt motto i sommar. Jag ska vara så tråkig jag vill men jag ska vara en del av andras upplevelser, motsägelsefullt jag vet men jag tror att balansen kommer bli bra.

Här kommer bilderna från tågkörningen i dag.                 

Nu ska jag ta och krypa till kojs. Förresten om det är någon som mot all förmodan vill veta vad jag läser just nu så läser jag bok 19 av "Sagan om Isfolket" Av Margit Sandemo.

Bara lite ointressant vetande, hehe.

Ha en underbar dag i morgon, vilket blir ganska snart..

/Lisa Svärd ♥

Jag har drömmar precis som alla andra, mina drömmar kanske ses om orealistiska men vad gör det? Det är mina drömmar. När folk frågar vad jag vill bli när jag blir stor och när de får reda på svaret så börjar dem fråga, tror du verkligen att det är ett bra yrke eller tror du verkligen du kommer in på högskolan eller har du verkligen tänkt igenom detta? Jag är så trött på människor som säger så. Jag tror jag har tre personer som stöttar mig till fullo och som verkligen tror på mig att jag fixar det. Det är min underbara farmor, min älskade storasyster och till viss del min fina mamma. Men resten, jag behöver inte era tvivlande ögonkast eller osäkra uppmuntrande ord.

Jag ska utbilda mig till arkeolog vid gotlands högskola. Jag ska flytta tvärs över landet och ta med min hund och kämpa mig igenom fyra år av studier, studier som jag vill göra! Det är inte som gymnasiet, som jag för övrigt slutar mitt andra år i morgon, högskolan är frivillig och man går där för att man vill nå någonstans.

Mina drömmar är orealistiska, vissa av dem i alla fall. Jag har inte hur mycket pengar som helst så endel drömmar är lite ouppnåeliga men jag får lov att drömma dem. Ora er inte för att jag ska bli besviken och ni behöver inte säga det till mig heller, låt mig hoppas och drömma. Jag vet var realitetsgränsen går.

Hur låter det? Till o börja med bo i ett litet vackert hur på klinten i Visby med min älskling. Det är så sjukt vackert och utan Ellen vill jag inte åka!

Kanske kommer ett inlägg med en liten redovsining som täcker mer än bara de närmsta fem åren.

Ha det bra där ute!