Jaha, söndag och sista dagen på lovet. Jag har haft ett helt underbart lov, varit i Växjö hos älsklingen från måndagskväll till fredag eftermiddag. Han gick i skolan tisdag onsdag och torsdag men det är tur att han har soft schema så han kunde vara med mig också. Det va det bästa lovet i hela mitt liv minus att Erik åkte till Italien på träningsläger i fredags ( orsaken till min hemfärd) I går va det riktigt jobbigt, inte nog med att Erik är iväg så fick pappa och mamma åka till akuten i ilfart då pappa fått svåra buksmärtor. Ingen hemma förens på kvällen och där sitter jag framför tvn och tycker synd om mig själv...

Det jobbigaste med att gosen är borta är att vi inte kan höras av så mycket. Jag menar jag har ju nästan vant mig vid att vara ensam på veckorna men vi brukar ju prata typ en timme i telefon varje dag, nu är det typ två, tre sms och en till två minuter prat. Lisa är ganska ledsen om jag säger så... Men det känns ändå skönt att jag vet att han har det bra där nere, och varje sms slutar "-Jag älskar dig mest min älskling, tänker på dig hela tiden! <3" Då känns det ändå som att det är lite bra att vi längtar efter varandra, kärleken blir lixom starkare på så vis.

Ja och så kommer jag till det riktigt tråkiga ämnet, människor som inte kan låta andra människor vara som dom är utan att man ska klaga och vara så jävla taskig hela tiden. Och att människor inte förstår att ju mer ont dom gör mot andra ju mer respekt hos endel förlorar dom. Ni som känner er träffade kan ju ta detta till er, man beter sig inte som er. Så är det bara, vuxna människor..... Ibland undrar man ju vart världen är på väg, men vissa kommer visst aldrig ur avunsjukeåldern.

Flummigt? Ja och jag ber om ursäkt men jag har ingen lust att skriva någon specifik person, inte göra ont blod värre.

Nähe ner och äta kvällsmat sen blir det en runda i joggingskorna :)

Trevlig vår mina damer och herrar! :D